Dikt av Bruno K Öijer
jag hade inget val
jag satt och lyssnade
till den underjordiska flygeln
såg iskvinnan framför mej
hon spelade vackert
hennes vita armbågar stod rakt ut
lyste i det mörka valvet
och hos mig var dörren öppen
tonerna svävade och föll strödda över marken
ett blått regn av vårblommor
klingade svagt
rann fram genom gräset
(s 73 i Svart som Silver)
